Var tar all musik vägen?

I fredags hade jag den stora glädjen att sitta i juryn för den första deltävlingen av Rockkarusellen, och förra året satt jag i juryn under deras länsfinal. Den här sortens tillställningar ger en fantastisk möjlighet att få en inblick i vad det unga Musikjämtland pysslar med. Uppenbarligen finns det mycket skaparkraft också i vår lilla, något avlägsna del av världen.

Väldigt många av de unga musikanterna framförde helt och hållet egenkomponerat material, vilket får mig att fundera. Vad händer egentligen med all musik som skapas och som aldrig når högre höjder än just den här sortens tillställningar och något enstaka gig på någon fritidsgård eller en och annan demoinspelning? Naturligtvis är inte allt av samma kvalitet och många sånger tycker man att man har hört förr. Men det finns ju sådant som sticker ut.

Själv har jag aldrig känt varken behovet av eller kunskapen att komponera ny musik. Så jag kan inte annat än fyllas av lite beundran över några av fredagens artisters kommentarer om sitt arbete. En sa: ”Vi träffades för X antal år sedan och började skriva musik tillsammans”, en annan sa: ”Vi har inte spelat tillsammans i den här konstellationen så länge än, så vi har bara hunnit skriva två låtar”. Är det för vissa en självklarhet att det första man gör tillsammans är att skriva musik? Och vad händer med alla låtar de skrev till den förra konstellationen? Kan låtarna leva vidare även om bandet inte längre finns?

För det är ju ofta det som är dilemmat med den här sortens ungdomsband. De bildas när medlemmarna går i gymnasiet, men det är inte så ofta de överlever studenten. Jag försökte till exempel att boka förra årets länsvinnare av Rockkarusellen till ett gig i augusti i år, men fick då meddelandet att bandet nu är utspritt över hela landet.

Tänker jag tillbaka på min egen ungdom och de band som då var stora bland ungdomarna i Östersund, så har många försvunnit. En hel del av dem var förstås mer eller mindre dagsländor, och många band var då (liksom jag har märkt att även de unga idag gör) sammansatta av ungefär samma personer. Men några hade lite tyngre namn och de som sedan klarade åren och fortfarande finns kvar är de som gjorde något annat. De som stack ut som något mer än bara ett schysst band med duktiga musikutövare. I och med det kan det ju vara läge att gratulera Hoven Droven till sitt tjugoårsjubileum, och Lars vegas Trio till… Ja, något har de säkert att fira.

Men med detta skulle jag också vilja efterlysa lite uppdatering om vad som hände med musiken från det tidiga nittiotalet. Finns det några Zarasorglåtar att ladda ner på iTunes eller på Spotify? Vilka är banden och låtarna vi kommer ihåg? Var de tillräckligt bra för att man ska komma ihåg dem, eller har de det lika bra i glömskans garderob?

I vilket fall som helst ska det bli spännande att följa de unga banden som nu bildas och se vilka som överlever och vilka som får göra sällskap med banden från min ungdom in i glömskan. Och det roliga är att det inte alltid är självklart vilka som går vilken väg…

Lena. : )