Vilket Sverige vill vi vara?

På något sätt har jag i min enfald fått för mig att Sverige är ett öppet land… Ett land där vi anser att alla människor är lika mycket värda och som kommer med pekpinnar till länder som uppenbarligen tycker annorlunda. På något sätt har jag (och vad jag förstått många med mig) fått för mig att Sverige nästan försöker vara någon slags väldssamvete. I alla debatter som föregick folkomröstningen om EU-medlemsskap propagerades det ju för att vi inte bara behöver vara med för vår egen skull, utan också att övriga EU behövde Sverige… För att vi är så jäkla bra eller?… Just i EU har vi arbetat för att unionen ska utvidgas och öppnas upp för fler. Vi känner oss också nästintill personligt påhoppade när vi hör hur de sydeuropeiska länderna behandlar romerna. Senast gällde det Frankrike, som ju nu också har blivit tvingade att lova att skärpa till sig. Men inte på grund av att de med dessa handlingar bryter mot så väl de mänskliga rättigheterna som Genèvekonventionen, utan på grund om reglerna för fri rörlighet inom EU. Detta får vår svenska öppna själ att rysa i märgen. Hur KAN man bara behandla människor på det viset!? Begriper de inte att det är människor de har att göra med? Hmmm. Ska vi då ta en titt på hur de asylsökande som just nu befinner sig på Frösön har behandlats av Moder Svea?

För cirka två veckor sedan kom de första asylsökande till de gamla militärförläggningarna på Frösön. Migrationsverket har under en tid blivit helt överrrumplade av den mängd asylsökande som kommit till Sverige och hade helt enkelt ingenstans för alla dessa nyhitkomna att bo. Detta är ju sådant som kan hända och då kan man ju tycka att det är tur att det finna gamla militärförläggningar som står tomma eller hur? Det är ju också helt förståeligt att allt inte omedelbart fungerar som det ska utan att det blir lite som det blir i början. Sådana situationer kan ju dyka upp någon gång i de flesta sammanhang och det folk med lite sunt förnuft då koncentrerar sig på är ju att ordna upp problemet. Så får man ta igen eventuell ledighet vid något senare tillfälle. Detta var dock inte vad som hände här.

När de första kom på torsdag för två veckor sedan hade inte husen ens hunnit bli uppvärmda. De hade inte kläder som duger i det här klimatet. Många kom i sandaler! Det är både ensamma människor och familjer som har kommit och det verkar som att man helt enkelt bara har fyllt rummen eftersom. De bor oerhört trångt. Känslan i ett av rummen jag varit in i var lite som en liggvagnskupé. Sex personer i tre våningssängar med kanske två kvadratmeter golvyta mellan. Vissa familjer har delats. Detta skulle aldrig migrationsverkets talesmän erkänna, men så är det. En familj på sex personer är uppdelade så att föräldrarna och två av barnen bor i ett rum för fyra och de andra två barnen få dela rum med två andra vuxna.. Som inte pratar samma språk som dem. Två män från samma land har fått dela på ett rum. Nackdelen är bara att de hör till varsin sida av den konflikt de flytt ifrån. Vilket förstås skapar ett minst sagt spänt läge. Ingen har någon möjlighet att låsa om sina saker varför man inte törs lämna sitt rum utan uppsikt. Även om man kan låsa själva rummet, så har ju ingen ett eget rum utan de flesta tvingas att dela rum med folk de aldrig förr träffat. Det är också flera som inte har fått träffa en tolk sedan de kom till landet. De har alltså ingen aning om vad som händer.

Till detta ska vi lägga att de hygieniska förhållandena är under all kritik. Talesmannen från migrationsverket säger att de ska ha fått ett grundpaket men bindor och blöjor och dylikt. Detta är helt enkelt inte sant. Fram till i mitten av nittiotalet fanns ett lager med den sortens artiklar i Sundsvall. Alla som kom hit fick då liksom ett grundpaket. Detta rationaliserades bort under nittiotalet och de sökandes dagpenning om 24 kronor ska nu också täcka dessa behov. Att inte ge ut sådana paket resulterade här i att flera barn i blöjålder helt enkelt fick vara utan. Och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att räkna ut vad det innebär. Tack och lov har jämtarnas fantastiska insamling bidragit till att de nu har klarat sig en stund, men blöjor går ju åt så nya behövs hela tiden…

Visserligen ska de alla ha fått ett förskott på sin dagpenning, ett busskort och en karta. Dessutom finns möjlighet för dem att söka extra bidrag för flera olika saker, till exempel kläder. MEN…
Tänk er själva att bli avsläppta en bra bit utanför Moskva… Eller kanske Tokyo, välj ett ställe där ni inte kan språket och ni inte har en chans att läsa vad som står skrivet helt enkelt. Ni blir avsläppta med någon tusenlapp, ett busskort och en karta. Hur skulle ni lösa det? Det är ju precis så det var för dessa människor. Plus att många kommer från olika traumatiska upplevelser och kanske inte är helt stabila i sig själva.

Det största problemet ligger i att ingen verkar ha ansvaret där ute. Den fantastiska insamling jämtarna har åstadkommit sköts helt och hållet på frivillig basis och hänger hela tiden lite löst i luften för att det är svårt att få den hjälp man behöver. Bara att sortera upp alla gåvor är ett jättejobb som inte på långa vägar är färdigt.
Det har varit personal från migrationsverket på plats, det är dock svårt att veta vad de har gjort. Vad vi vet är i alla fall att de asyslökande inte ser skillnad på de personer som är där ideellt och på de som arbetar åt verket. Därför kommer förstås många frågor till de volontärer som spenderar mycket av sin lediga tid där ute. De flesta av dessa frågor har de förstås inga svar på. En informationsträff ska ha hållits i mitten av veckan som gått. Många av de boende dök aldrig upp. De hade inte uppfattat att det skulle vara en informationsträff.
På helgerna har de lämnats utan personal (förutom de frivilliga) med motivationen: Så gör vi alltid. Vi brukar aldrig ha personal på boendena under helgerna. Och den bästa: De är ju vuxna människor, de måste ju ta lite eget ansvar också…
Bristen på information leder till kan hända små, men helt onödiga missförstånd, som bara förvärrar saker när så här många människor måste samsas. Till exempel hade ingen talat om för dem att vi skulle ställa om klockan förra söndagen och att måltidstiderna därför ändrades (många har visserligen inte ens en klocka, men några har koll på tiden). Ingen hade heller sagt att det är helgdag idag, därför stod ett gäng män och väntade på en buss som aldrig dök upp när dagens volontärer anlände.

Det här är helt enkelt ett resultat av usel organisation uppblandat med cynisk människosyn. Ingen verkar vilja ta ansvar för de olika delarna.
Migrationsverket har egentligen uppfyllt sina skyldigheter. De sökande har tak överhuvudet och tre mål mat om dagen.
Landstinget har enligt vissa källor fått en hel del pengar för vissa saker (vilka har jag inte riktigt förstått och jag kan heller inte verifiera källorna). Vad vi vet har vi inte sett mycket resultat av dessa pengar. Till exempel är de skyldiga att se till att det finns tolkar vid läkarbesök. Vem som sedan ska betala för läkarbesök och resor till och från sjukhuset verkar ingen veta.
Kommunens socialtjänst har i uppgift att se till att ingen far illa (hmmpff!), de har också i uppgift att se till att ge själva ordern om läkarbesök, något man inte vill göra om man inte har läkarutlåtande på att det verkligen behövs… Moment 22 alltså.
Helt enkelt vill ingen betala för kostnader runt en asylsökandes läkarvård (transporter mm).
Det låter dock som att det är på väg att bli bättring på den här punkten då man nu har sagt att man ska bemanna F4:s fullt funktionsdugliga sjukstuga. Om och när det verkligen händer återstår väl att se.

Nästa del av min enfald, var när jag trodde att det var på det här viset just här i Östersund på grund av att vi inte har organisation för och vana av att ta hand om nyhitkomna asylsökande. Men efter att ha pratat lite med några av de boende på förläggningen förstår jag att det är lika illa var de än kommer i Sverige.
Och då börjar man stilla undra om hela det här maskineriet drivs av cynism? Vad hände med alla människors lika värde? Vad hände med att vi skulle vara ett öppet, varmt och välkomnande land? Vad hände med mänskligheten?
Och för att inte ge Sverigedemokraterna vatten på sin kvarn, så vill jag framhålla att många av de problem som finns inte har med pengar att göra. Med rätt organisation skulle det inte kosta så himla mycket mer att få det att fungera på ett humant sätt. Sedan ganska många år har man för att förbättra situationen för de sökande arbetat för att få bort förläggningsboendet till förmån för eget boende-alternativ. Nu finns dock inga sådana lägenheter lediga för tillfället och vi får nöja oss med förläggningsalternativet. Men det verkar som att vi inte alls har lärt oss av de erfarenheter som gjorts tidigare, utan hjulet verkar behöva uppfinnas igen.

Frågan är hur länge Sverige kommer att kunna upprätthålla någon slags image som världssamvete eller good guy i alla lägen om vi fortsätter att behandla våra asylsökande som de där slitna och nedgångna möblerna man förpassar till sommarstugan ni vet.
Eller räknar man med att de asylsökande inte har någon röst i världen?

Och i slutändan handlar det ju inte om rykte eller status. Varken för Sveriges eller för Jämtlands del. Egentligen handlar det om medmänsklighet. Och om att alla människor ÄR lika mycket värda. Och om att vi inte får ge efter för cynismen för då kommer slutligen ondskan att ta över.
Tjejerna som startade facebookevenemanget ”Det är dags att agera Jämtland” gjorde ett fantastiskt jobb. Helt ovetandes startade de en lavin. Låt inte kraften som den lavinen utlöste gå till spillo, utan fortsätt att agera.
Dessutom kan det nu vara dags att REagera. Låt oss göra Jämtland till det bästa stället att vara på medan man väntar på asylbesked.

Lena.: )