Flyktiga tankar.

Men nu var det länge sedan jag skrev något här…
Efter sommarens alla bravader med aktörsjobb på Jamtli Historieland och vikingavandring till Stiklestad är fokus nu under några veckor åter på Jamtli, denna gång är det skolprogrammet ”På Flykt” som gäller. Jag tror inte att det är många förunt att få tillfälle att totalt snöa in på en samhällsfråga på samma sätt som jag här har möjlighet att fokusera på flyktingfrågor. Det är oerhört nyttigt att en gång om år påminna sig om vilka regler som gäller och vad som har ändrats sedan förra året.
Just i år är ju flyktingpolitiken mer aktuell än någonsin och för första gången kan de som agiterar för mindre utländsk inblandning i det svenska samället känna sig nästan rumsrena. De har ju nu till och med en folkvald rätt att uttrycka sina åsikter i landets högsta beslutande organ. Desto viktigare blir det förstås då att hålla sig lite kall och faktist bemöta deras påståenden med välgrundad fakta. Till exempel påstår de att av dem som kommit till Sverige under de senaste decennierna är endast fem procent (5%) flyktingar enligt Genèvekonvetionen. Det påståendet är felaktigt på så många plan.
1. Vad menar de med ”senaste decennierna”? -Sedan 70-talet, eller kanske bara de två senaste? Är Sverigedemokraterna över huvud taget medvetna om att reglerna ändras och att vi därför inte kan räkna så långt tillbaka?
2. Sedan kan man ju undra vilka de menar med ”de som kommit till Sverige”? Alla som flyttat hit (inklusive arbetskraftsinvandring, t ex från våra Skandinaviska grannländer)? Eller kanske alla som sökt asyl (vilket ju vem som helst kan göra oavsett om de har giltiga skäl eller inte)? Eller menar de dem som fått asyl?
För det första är det inte rätt att enbart gå efter Genèvekonventionens flyktingkriterier eftersom de inte är de enda vi har att rätta oss efter. Dessutom är konventionens kriterier inte särskilt grundliga. Till exempel sägs där inget om krig eller miljökatastrofer. Detta innebär alltså att man enligt konventionen inte är flykting om man flyr från ett krig. Vi har förutom konventionens kriterier ochså EU:s tillägg att hålla oss till. Här har vi ju visserligen möjlighet att påverka vad som ska gälla, men det är inte enbart upp till Svensk lagstiftning eller praxis vilka som ska få flyktingstatus.
Men för att återgå till frågan om hur många av de som får asyl i Sverige som är flyktingar enligt konventionen, så är helt enkelt siffran 5% fel. 2009 var ungefär 20% av alla som fick asyl i Sverige konventionsflyktingar.
Nu vet ni det, och så här nördig tillåts jag vara under några veckor varje höst.
Är någon mer intresserad av detta så har jag några förklarande filmklipp på min youtubekanal. Bara att kolla in länkarna här nedanför.

Genèvekonventionen, del1 och del2.
EU:s och Sveriges kriterier.
Dublinförordningen.
Fler filmklipp kommer eftersom.

Lena. : )

Legalize Lola och Heavy Duty på tuben.

Filmer på Legalize Lola och Heavy Duty på Storsjökväll den 25:e augusti 2010 finns nu på youtube.

Valsång.

Varje valår blir jag så trött… Från alla håll dränks man av åsikter. Dessa åsiktsfloder har som uppgift att få mig att köpa åsiktslämnarens paketlösning i så stor grad att jag väljer att lägga min röst på dem.
Problemet blir bara att min reaktion på den här cirkusen smått börjar likna min reaktion på telefonförsäljare. Vilket innebär att jag aldrig riktigt lyssnar på vad de har att säga, lyckas ändå bli lite irriterad och lägger på luren (alternativt går därifrån/byter kanal eller vad som nu är aktuellt för situationen). Och ändå fortsätter de…
Naturligtvis begriper jag att de måste få ut sin ståndpunkt inför valet, eftersom det är hela poängen med det hela. Men det gör det ju inte mindre irriterande.
Nu har de dessutom invaderat de sociala medierna. Facebook kryllar av folk som känner att de måste ta ställning och skrika ut sina åsikter. Det gör situationen ännu värre än telefonförsäljarna, de får i alla fall betalt för att irritera mig, och att man behöver få mat på bordet förstår jag.
Och där målade jag in mig i ett hörn. Valet handlar ju också om att få mat på bordet… Varför tycker jag då att det är så jobbigt?

Allt går hand i hand. Att jag blir så trött av vet kommande valet beror förmodligen på att jag idag tvingas göra så många val. Hela tiden och vad det än gäller. Idag kommer man aldrig undan från att ta ställning. Oavsett om det gäller vilka som ska styra landet, vilken telefonoperatör man ringer med eller vilken sorts mat, tvättmedel, bränsle eller make-upartiklar jag ska handla. Och som den ansvarstagande och något snåla medborgare jag är vill jag inte göra ett dumt val. De val jag gör ska helst gagna både mig själv och världen i stort.
Det är då här någon stans som tröjan börjar bli för stor. Jag kan inte skänka bort alla mina pengar till välgörenhet och sedan själv bli stående på bar backe. Jag kan inte heller köpa den krav, fair trade och tillsatsfria maten utan att gå i personlig konkurs. Jag kan inte heller helt och hållet köpa ett partiprogram eftersom de som styr vårt samhälle har fler än mig att ta hänsyn till.
Då börjar den personliga kohandeln. Vad är viktigast? Att produktionen av den mat jag äter inte medför en massa kemiska utsläpp eller att folk som odlar maten har bra arbetsförhållanden och får hyggligt betalt? Att pensionärerna efter ett helt livs slit får det lättare på ålderns höst eller att satsa på barnen som är samhällets framtid? För att inte tala om huruvida offentliga medel hellre ska satsas på kultur eller idrott?

Ja, inte är det konstigt att man blir totalt kollrig av alla dessa val. När det sedan dessutom verkar som att de runt omkring mig (både officiella valarbetare och andra) som redan tagit ställning anser att det gäller att skrika högst eller tjata mest, får det mig mest att vilja slå händerna för öronen och ropa AAAAHLALALA BINGOLINGO!

Men… I slutändan kommer jag ju också att bestämma mig för något och gå till vallokalen på valdagen. Jag ska dessutom sitta och ta emot förtidsröster under flera eftermiddagar framöver. Och oavsett vilka val man gör i övriga livet, så kan vi inte komma ifrån att det viktigaste valet är det när vi ska välja vilka som ska forma vår närmaste framtid. Så gå och rösta om du har rätt till det. Det är det enda direkta maktmedel du har…

Hösten är här…

… Med allt vad det innebär.
Här om dagen blev det dags att stänga det fönster hemma som stått öppet hela sommaren. Detta med följd att fyra katter nu tjatar på sin matte att få gå in och ut med cirka fem minuters mellanrum. Det kan fortfarande vara lagom varmt i solen, men i skuggan är det bäst att sätta på sig en extra tröja.
Skolorna har också startat vilket innebär att stan på nytt kryllar av ungdomar. Ja, visst de finns där på sommaren också men de kryllar liksom inte på samma sätt då. Och detta uttalande visar ju bara på hur gammal jag har blivit, fast jag har svårt att erkänna det.
Jamtli Historieland har stängt för säsongen, vilket förstås påverkar undertecknad väldigt direkt eftersom hon nu inte har någon som talar om för henne vad hon ska göra. Dessutom innebär det att Artisterian går för full maskin och ser fram emot en höst som vi just nu inte helt vet vad den kommer att innehålla.
Ambitionen är dock att jag denna höst ska försöka hålla koll på vad som händer i underhållningsväg, förhoppningsvis med hjälp av några av de där ungdomarna som kryllar på stan. Dessutom ska bygget av kontoret bli så klart att vi kan göra en liten satsning på lokal konst.
Förhoppningen är att vi ska kunna ställa ut verk av lokala konstnärer, som på detta sätt också får en möjlighet att visa vad de går för och gärna sälja en eller annan tavla eller skulptur.
Allt detta ska förstås också gå att följa på vår hemsida.

TTFN.

Lena.: )

Majsång.

Just nu är det nästan lite komiskt hur alla stämsångskonstellationer envisas med att sjunga vårkonserter. Om jag skulle bevista alla körevenemang jag skulle vilja uppleva så började det redan förra veckan och det skulle se ut så här:
20:e maj: Damkören Alma i Näskotts kyrka
22:a maj: Nytt försök med Alma om man missade den i Näskott, denna gång i Gåxsjö.
27:e maj: Kören Decibel i Sunne kyrka
28:e maj: Primus 8 i Stora kyrkan
29:e maj: Näskören i Näs kyrka
30:e maj kl 16: Opera Jemt i Stora kyrkans församlingsgård
30:e maj kl 19: Cantilena i Stora kyrkan

Tyvärr måste jag resignera och inse att jag kommer inte orka gå och se alla. Alma var jag och såg i Näskott, Cantilena tänkte jag försöka dra med mamma till och Decibel passar jag på att titta på när de ger sin andra konsert den 8:e juni på Stocke titt. Resten skulle jag väldigt gärna vilja gå på… Men tiden och orken finns helt enkelt inte där.

Likadant brukar det se ut runt jul. Jag vet att jag under mina år i Frösöflickorna vissa år kunde har tre sångframträdanden om dagen när julen väl börjar närma sig.

Någonstans inom mig börjar då en fråga så smått att gro och växa sig allt större:
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ATT SJUNGA STÄMSÅNG I PÅSK ELLER RUNT MICKELSMÄSS?

Lena. : )

Nya folkabussminnen.

När jag var liten hade min familj en röd folkabuss. Jag har nästan inga minnen av den mer än att den var röd.. och att det gick att sova i den.

Den här helgen hade vi (fyra personer med anknytning både till Artisterian, Arnljot och Jamtli) nöjet att för tidningen ”Klassiker”s räkning åka i Jamtlis blommiga folkabuss till Borås, för att där delta i deras veteranbilsmässa med 70-talstema. Själv kände jag mig genast hemma i det helt fantastiska fordonet. Kanske har det att göra med att den första bil jag minns att familjen hade. Fast troligare är nog att det beror på att jag gillar kollektivet och solidaritet som idéer. Jag kunde dessutom till största delen vara klädd i mina privata kläder (inte lånade från Jamtli alltså) som jag faktiskt mer eller mindre dagligen går klädd i. Bussen är inredd med soffor med storblommig klädsel. Två personer och en jättehund har ganska gott om plats här (ja, jag sitter i bussen och skriver.. sååå 2010). Bussens största fel är att man inte kan fälla framsätena, vilket jag vill minnas att man faktiskt kunde göra på min familjs exemplar, och att man inte kan justera förarsätet. Det gör det hela lite spännande, men förarbyten verkar  fungera bra ändå.

Man kan ju ändå undra vad folk tror när vi kommer åkande i den här bussen? Den är ju minst sagt politisk i sin utsmyckning och dessutom går den inte så fort, vilket skapar en del bilköer efter oss där alla tvingas läsa det budskap som står på bakluckan. När man sedan stannar och vår lilla ensemble (inklusive 58 kg newfoundlandshund) hoppar ur bilen så ser ju folk  också lite av bilens insida och då kommer oftast en av två olika reaktioner, endea drar folk på munnen och tycker att det är roligt eller så ruskar de på huvudet och tycker att vi inte är riktigt kloka. Vi kan ju bara hoppas att de inte tror att vi är terrorister.

Den här resan har varit riktigt rolig och jag har fått nya folkabussminnen att lägga till de få jag hade från barndomen. Jag tror att jag måste leta upp lite gamla semesterbilder på vår familj med folkabuss. : )

Så här såg vi ut på väg till Borås (2010).

Så här såg det ut när det begav sig på riktigt (1974)

Sommar runt hörnet?

Ja, det är svårt att tro att vi närmar oss sommaren. Framför allt är det svår att tro när det ligger snö på marken när man kliver upp på morgonen. Det är kristi himmelfärdsdag idag men det betyder ju inte att Artisterian står helt stilla. Idag har mycket tid dock gått åt till att jobba med det lilla projektet Arnljot, så det är inte enbart Artisterianjobb som har utförts. Den här tiden på året är det alltid mycket att göra. Sommaren ligger ju som sagt runt hörnet och kommer Artisterian att gå på lågvarv eftersom jag (som är den enda som heltidsjobbar här) är ute på uppdrag. Innan dess hoppas vi på att få bygget så pass klart att vi ska kunna börja hyra ut våra extra kontorsplatser. Under cirka tre veckor kommer jag dessutom vara extra svår att få tag på eftersom jag kommer att befinna mig på vikingavandring mellan Frösön och Stiklestad. Det kommer dock inte att vara helt omöjligt att få tag på mig då heller men Kjell-Åke kommer att få sköta den mesta ruljansen.

Det här var ett osedvanligt torrt och tråkigt inlägg, men nu behöver jag inte skriva just det här någon fler gång. Till helgen ska vi för Jamtlis räkning åka till Borås och vara grönavågare.

Snö i maj.

Jag tycker att ordet aprilväder borde bytas ut mot majväder när man pratar om så här nordliga trakter. Med aprilväder menar man ju av tradition en mycket ombytlig väderlek. Men jag måste säga att jag tycker att maj månad faktiskt kan vara än värre. Jag kan gott förstå att maj månad i Jämtland motsvaras av april i södra Sverige men här i Jämtland är det i maj jag kan förundras över väderväxlingarna. Och varför denna utläggning just idag? Jo, efter en tids fantastiskt vårväder bestämde det sig för att göra helt om och SNÖA och vara riktigt kallt idag. När jag åkte till jobbet på förmiddagen såg jag ovädersmolnet torna upp sig över Lugnvik och norra Östersund, medan jag fortfarande hade sol bakom mig. Under dagen har det sedan snöat, varit kallt och ganska snorblåsigt hela dagen. Och det här är ingen ovanlighet i dessa trakter.

Jag som fyller år i mitten av maj har vissa minnen från barndomens födelsedagskalas. Det måste ha varit alldeles i början av 80-talet, kanske -81 som vi (alla flickor i klassen) kunde slänga av oss alla kläder utom trosorna och bada i vattenspridaren på mitt kalas. Året efter var vi alla klädda i täckjacor, mössor och vantar och hoppade lite moloket hopprep på gatan utanför huset på Vainos väg. Det var nog inte just någon snö kvar men kallt måste det ju ha varit.
Jag har inga sådana starka minnen av april, kanske för att jag inte fyller år då men april har jag mer minne av att vara månaden då Östersundarna kommer ut ur sina iden. Vårsolen börjar värma för första gången på året. Man kommer helt plötsligt ihåg att det finns något som kallas asfalt under snötäcket och tussilagon kikar upp på en annars ganska grå och grusdammig vägren.

Dessutom brukar jag åka en sväng till fjällen och åka skidor i april. Med att åka skidor menar jag inte att låta en maskin dra mig uppför en backe för att jag sedan så fort som möjligt ska åka ner igen. Nej, med att åka skidor menar jag att jag går på tur. Helst skulle jag inte vilja att det fanns några backar över huvud taget. Jag är en superfegis när det gäller att åka utför och därmed är jag också plogardrottning. I år blev turen inte ens särskilt lång eftersom Skrållan behövde träna på att dra pulka. Vi åkte några kilometer, satt sedan och gassade i solen i några timmar och åkte sedan tillbaka. Och inget väder kan vara bättre för den sortens tur än aprilväder.

//Lena. : )

Pust och stånk och stön…

Man tycker ju att man när man har en dansstudio inte ska tycka att det är så hemskt att bli lite svettig och öm i kroppen. Men det är en helt annan sak när den rinnande svetten beror på att man sågar panel och när den ömma armen beror på att man hela tiden håller emot när man kör skruvdragaren. Som vänsterhänting så använder jag förstås alla maskiner i vänster hand. Då måste jag ju hålla i bräderna med höger, och det tycker iiinte den armen om. Men, det är bara att bita ihop och fortsätta, för vi måste ju bli klara någon gång. Det är inte särskilt långt kvar nu och snyggt blir det. Nu hoppas vi bara på att hitta hyresgäster till våra extra kontorsplatser så snart som möjligt också. Undrar just vad som kommer att hända med dynamiken här, när det dagligen kommer att vara fler än vi tre som varit här från början?

//Lena : )

En stunds paus…

Efter gårdagens totala urladdning på Gamla Teatern har vi gjort oss förtjänta av att få andas ut åtminstone i någon dag eller så. Själv tänker jag ta med min mamma och min hund till Storulvån och åka skidor i dagarna två. Vi ska inte ens vara så ambitiösa att vi åker till Blåhammaren eller Sylarna. Vi ska helt enkelt bara glassa omkring runt själva Storulvån. Latare än så kan man knappt ha det utan att sova. Sedan, nästa vecka är det dags att försöka få ordning i det svarta hål som utgör månadens räkningar. Men först ska jag slappa några dagar i Storulvån och hoppas på bra väder. //Lena : )